Reklamkupp med Cascade Creative Media

Nu är senaste reklamen som jag var maskör på ute på marknaden.
Innan Londonresan hjälpte jag Cascade Creative Media med ett jobb för isMobile.
Bilderna fotades på Ztudio av Johan Baggström, och bilderna efterarbetades på Cascade.

Roligt jobb, där det gick åt ganska mycket Kryolan Sun Glaze Gel!

isMobile hemsida
Cascade Creative Media hemsida
Ztudio´s hemsida

War horses på New London theatre

War horses i London var helt klart en av de häftigaste teaterupplevelser jag varit med om! Kan varmt rekommendera att gå och se denna visuella föreställning om ni har vägarna förbi London!
Måste dock uppmana till att förboka långt i förväg eftersom det är fullbokade salonger! Men har man is i magen och inte så kräsen med vars i salongen man hamnar så kan man hoppas på turen i Half price ticket booth, där man (som namnet antyder) kan köpa sista minuten biljetter för halva priset!

Handlingen är ganska enkel, en pojke binder starka band med en häst hans alkoholiserade far vunnit på aktion i fyllan. Men precis då man tror att vänskapen mellan människa och häst inte kan bli bättre, så säljer fadern hästen mot sin sons vilja till armén. Sonen väljer att rymma hemifrån för att söka upp sin häst, men för att göra det måste han gå med i armén och gå ut i det första världskriget.
Trotts att det är en ganska "enkel" historia, så är det bara bra, för det är så mycket fantastisk musik, attribut, kostym, effekter och HÄSTARNA är så OTROLIGT häftiga! Kortfattat så är det så många visuella intryck, så skulle det varit för avancerad story skulle man antagligen missa det ena eller det andra. Perfekt balans med andra ord!

Föreställningen är planerad att gå ända fram till 2013!

Madame Tussauds i London

Mr Hitchcock

Jag smet iväg från julstressen några dagar till London i år!
Var mycket skönt kan jag intyga! Från minusgrader och snö i Luleå så kom jag till 6-12 grader med sol och halvt gröna gräsmattor! Så klart var det kyligt, men inte jämfört med hemma! Jag åkte i syfte att kombinera nytta med nöjje, så delvis var jag på engelska teatrar, men passade även på att stryka Madame Tussauds från min bucket list.
Jag var rätt förberedd att det skulle vara turistigt och hade inte så höga förhoppningar, men tänkte att det skulle vara kul i rent studiesyfte se alla dockor på nära håll.
Men måste säga att jag blev possessivt överraskad, även om det var jobbiga turister som juckade mot kändisarna "på den röda mattan" så var själva utställningarna mycket fina! Självklart blev

jag extra förtjust i skräckkabinetten och "den mekaniska historiska åkturen", som var väldigt visuell. Dock blev jag väldigt besviken på museumshopen!!! Hade hoppas på höguplösta bilder, kanske någon bok eller DVD om hur de gjort dockorna eller liknande, men i shopen fans bara krims krams som finns i vilken annan turistshop som helst, och innehöll saker som inte hade ett dugg med Madame Tussauds att göra.......................

Nå väl, trotts det kan jag ändå rekommendera Madame Tussauds, så länge man inte har allt för höga förväntningar. Kostade ca 300 svenska riksdaler, och man var road i ca 1½-2 timmar, och jag tycker ändå man fick ganska mycket för pengarna jämfört med andra museum!

Hur många tror ni antar denna pose så fort de fotas med denna master bjässe? Jag gissar på JÄVLIGT många...
Alla dockor är gjorda efter "originalets" exakta storleksmått, vilket gjorde att jag kände mig ganska liten både jämfört med Ali och Arnold och andra kändis-bjässar!

....men till slut hittade jag någon enligt mina mått.. say no more say no more;)

Plus i kanten med Iza & Kuriren

 Fick en påringning för några veckor sedan av Kuriren som ville värva mig till deras nya koncept "Plus i kanten". Plus i kanten kommer vara i helgbilagan fram till midsommar, och jag och två till kommer tipsa och rosa olika saker som hela Norrbotten kan ta del av! Och nu kommer även ni utanför Kurirens radie kunna ta del av Pluset i kanten eftersom jag lägger ut alla på min blog!

Första pluset var föra helgen i sammanband med att Kuriren fyllde 150 år, och i dag kom andra omgången i dagens helgbilaga!... Enjoy!

Motörhead i Luleå!

Lemmy fick spela i
min hemstad, flirta och kasta plektrum
på mig, LUCKY HIM! ;P

Igår kväll var Mötorhead på finbesök i Luleå stad! Man kan inte annat än ta av sig fiktiva hatten vid blotta tanke på att Lemmy fyller 66 år nu på julafton, men ändå står stadigt i sina boots och i sina svarta tights!
Jag skulle överdriva om jag sa att de hört till mina stora idoler, men jag har en stor respekt för Lemmy som rockikon, och nog har de en hel del bra musik i bakfickan!
Så självklart var man tvungen att delta då rocklegenderna är i stan!

Mötorhead levererade genom att helt enkelt vara Mötorhead! Jag stod längst fram i publikmassan och hade antagligen bland de bästa vyarna mot scenen...Men tyvärr tyckte jag att ett slutsålt Pontus inte funkade som lokal, golvet svajade, det var dåligt ljud, dåligt ljus och på tok för låg scen!
Så jag tyckte det var strongt av rockgubbarn att hålla andan uppe och att de "bjöd på sig själva", trotts att de var i "lilla Luleå i en liten sporthall"! Lemmy och Phil flirtade och manade på publiken och Mikkey höll trummorna varma...Helt klart värt slantarna!

Kortfilmsinspelning i dagarna tre!

Rolf Degerlund som sin roll som vaktmästaren. Foto tillhörande Blåfilm!

Igår satte vi igång med kortfilminspelning! Blåfilm och Filmgården står för teknik, och Martin Åhlin står för manus och regi. Rolf Degerlund är huvudrollen och spelar en vaktmästare som jobbar i en fallfärdig övergiven skola "där allt inte står rätt till". Jag kommer inte berätta så mycket mer eftersom filmen inte haft premiär, men kan i alla fall bjuda på en bild som Blåfilm redan släppt. Det blir en tredagars inspelningsperiod och förhoppningsvis har den redan premiär i februari!

Konsultera de döda

Kan man lära sig av andras misstag? Jag ramlade över en blogg som hade delats på Facebook idag.Mannen som äger bloggen har jobbat inom äldrevården i många år och har även stått vid sina föräldrars dödsbädd. Utifrån de bikter han hört så har han nu skrivit en lista på de mest återkommande livsbesluten som de döende ångrar. Jag tyckte det var en bra lista som jag gärna vill sprida vidare. Jag har alltid tyckt att det är så otroligt tragiskt att det är så många som inte stannar upp och tänker över sitt liv fören olyckan är framme. Jag har strävat efter förbättring på samma och liknande punkter på daglig basis i flera år. Jag kan inte påstå att jag har en "perfekt" tillvaro på någon av punkterna, men jag tror inte någon lever ett "perfekt" liv. Jag tror för egen del att det viktigaste är att man aktivt strävar efter att hela tiden bli bättre på dess punkter, och baka in det i vardagen så gott man kan. Så att man i alla fall kan säga "Jag gjorde mitt bästa" då dagarna börjar bli räknade.

The Five Regrets

1. I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

When people realize that their life is almost over and look back clearly on it, it is easy to see how many dreams have gone unfulfilled. Most people had to die knowing that it was due to choices they had made, or not made. From the moment that you lose your health, it is too late. Health brings a freedom very few realize, until they no longer have it.

2. I wish I didn’t work so hard.

This came from every male patient that I nursed. All of the men I nursed deeply regretted spending so much of their lives on the treadmill of a work existence.

3. I wish I’d had the courage to express my feelings.

Many people suppressed their feelings in order to keep peace with others. As a result, they settled for a mediocre existence and never became who they were truly capable of becoming. Many developed illnesses relating to the bitterness and resentment they carried as a result.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

Often they would not truly realize the full benefits of old friends until their dying weeks and it was not always possible to track them down. Many had become so caught up in their own lives that they had let golden friendships slip by over the years. There were many deep regrets about not giving friendships the time and effort that they deserved. Everyone misses their friends when they are dying.

5. I wish that I had let myself be happier.

This is a surprisingly common one. Many did not realize until the end that happiness is a choice. They had stayed stuck in old patterns and habits. The so-called ‘comfort’ of familiarity overflowed into their emotions, as well as their physical lives. Fear of change had them pretending to others, and to their selves, that they were content. When deep within, they longed to laugh properly and have silliness in their life again.

Länk till orginalartikeln REGRETS OF THE DYING 

Vätten Gulp

Vätten Gulp och moi*

Jag fick ett extrajobb att göra en vätte till en sagovandring som kommer hålla igång varje advent, både i år och eventuellt kommande år. Ni med barn borde verkligen inte missa tillfället att träffa naturväserna i gammelstaden nu kring jul!

Så jag lägger ut lite tillverkningsbilder och det färdiga resultatet! Tyvärr hade jag jätte lite tid på mig eftersom den skulle hinna bli klar innan första advent, så jag hade sammanlagt bara tre dagar för hela dockan.

Work in progress (ej färdig)

*Först skulpterar jag upp ansiktet i lera på en stomme. När jag är nöjd med utseendet gjuter jag in det i en 2 delad gipsform så att jag får ett negativ. i negativet kan jag sedan gjuta upp huvudet i ett nytt, lättare mer hållbart material. denna gång blev det latex!

*Kroppen fick 11 rörliga och ställbara leder, eftersom önskemålet vara att den skulle kunna ställas i olika poser,  stå själv och sitta själv. Så det viktiga var hållbarhet, rörlighet, balans, lätthet och stabilitet...faktorer som inte alltid går hand i hand. Men det blev en trästomme med betongskor, tvinnad ståltråd till fingrar och handleder, och muttrar till övriga leder.

* Kroppen fick sedan tygkuddar på mage, bröst och rumpa för att fylla ut kläderna. Kläderna är en kombination av omsydda barnkläderna från Röda korset, och hemmasytt. Vätten fick även en egen tom säck, för han har nämligen tappat bort tomtens alla paket (som människobarnen skall hjälpa han att hitta).
Huvudet fick en grundfärg i latexen, men detaljerna målas på i efterhand, jag använde akrylfärg blandat med pros-aid.

Ja.... och väldigt kortfattat, sedan har man sin karaktär!
Jag hade omröstning om namnförslag på Facebook och namnet Gulp kammade hem guld...Tack Bruno Öqvist för det namnförslaget!

Gulp hälsar på en av mina andra kreationer i skogen!

Födelsedags larv!

Min mor fyllde år, och självklart skulle hon få en egen designad födelsedagslarv!
Hon döpte den till Fatzo;)

Eat grub!

Eat grub! Jag och larven Fritz... dessutom har jag fina örhängen som fina Lisa Liljedahl köpte i London <3

Larven Fritz i pumpaland!

Nu efter att ganska många har klagat på att jag numera så sällan lägger upp "egna projekt" så skall jag försöka ta mig i kragen och inte bara lägga ut jobb utan även det jag pysslar med mellan...
Som många vet så blir jag som en papegoja som drar av sina egna fjädrar av tristess om jag inte får pyssla med något kreativt. Därför sitter jag oftast med en lerklump eller en bit tovad ull eller skissblocket i högsta hugg om inget annat pockar på min uppmärksamhet.
Senaste projektet blev en spontanskulpterad larv under en håltimme på teatern, som jag sedan göt upp i silikon och punchade in lite hår i.

Höstmys!

Höstfärger

Det är många saker jag inte gillar med höst och kyla...som till exempelvis regn, kyla, blåst och mörkret om dagarna. ...men det jag gillar med hösten är färgerna, mörkret om natten och att man kan tända ljus och plocka in naturens konstverk*.

Så passa på nu att unna er en liten egen höstinstallation, om bara några få veckor är backen täckt av snö (i alla fall här i norr), och då blir det svårare att hitta naturens skatter!
Jag plockade in lite kastanjer, vackra löv och svenska äpplen. Denna vecka har dessutom Willys en pumpa-kampanj i och med Halloween, och där hittade jag jättefina prydnadspumpor!

Stolt packåsna

Min sambo skrattade åt mig när jag kom hem här om dagen efter att jag bara skulle ta en "kort promenad", men lite impulsivt bestämde mig för att istället promenera till coop och kom hem 1½ timme senare med ett gigantiskt paket istället... När jag hämtade paketet visade det sig var så pass stort så att jag antagligen skulle kunnat få plats i det. Men eftersom jag redan hade bestämt mig för att gå hem, så började jag knalla, så den "korta promenaden" blev en 7 km promenad istället. Jag måste ge till känna att jag tänker dagligen på att vi människor enbart använder 10% av vår hjärnkapacitet, och inte ens 30% av hela vår psykiska/fysiska kapacitet, och jag utmanar gärna det både psykiskt och fysiskt så fort och ofta jag kan i vardagen. Nåväl, till historian hör att att 2 olika cyklister, och 2 på mopeder stannade och vänligt erbjöd sig att skjutsa antingen både mig och paketet, eller bara paketet dit jag skulle. Storbjuden och envis som är är så tackade jag (vänligt) nej. Men man blir så klart lite varm i hjärtat av att se att det fortfarande finns gentlemens där ute! Så här nu i efterhand har kamrater som kört förbi sagt att de såg mig, alla med skratten i halsen har frågat hur det kommer sig att jag alls kommer på tanken att GÅ hem med ett så stort paket. Och visst, åh ena sidan kanske det är bra att kunna ta emot hjälp, eller bekvämt med buss och bil...men och andra sidan är det ganska kul att utmana sig själv, och att man inte skall vara rädd för att höja pulsen!
 

Dessutom...om vi skulle leva i ett "efter katastrofen" samhälle, eller om det skulle bli en zombieatack, vem skall då bära hem dina paket från ellos om du själv inte tar i? *asg* ;) ...och jag behövde hur som helst inte gå till gymmet den dagen!

TV4 klagosång

Ni som följer min blogg vet att jag tidigt i förrgår avreagerade mig mot den nya "skinny doll", drygt en halvtimme efter det ringde TV4 lokalnyheter och ville ha en intervju för att höra mer vad jag hade att säga, för dom hade som många andra blivit mycket chockade och upprörda av dockan!

Under gårdagen var det fantastiskt att se hur bilderna och debatten var igång på facebook och i tidningar och nyheter, och då var även jag hos TV4 och "klagade" som gick under kvällens lokalnyheter.

Tack vare detta och alla gemensamma krafter och röster är nu dockan indragen för granskning!

 Man kan alltid hoppas att produkten inte kommer tillbaka, och att liknande dockor får det svårare att komma in på marknaden framöver!

Länk till TV4s sändning

Relaterade debatter
*Aftonbladets intervju med butikchefen
*Västerbottennytt reagerar också
*Barnpsykologer pratar ut i svt

Skinny doll

Bratz, samla alla väninnor, köp alla tillbehören, köp dem var sin garderob och köp o fyll den med alla nya bratzkläder!
Köp, köp, köp, köp, och låt dina barn se ut som bratz!!

Jag förstår inte hur vi i Sverige kan ha så lösa regler angående vad våra barn får (och inte får) leka med... Man får inte ha lekställningar som inte uppfyller EU-standard (vilket innebär att man knappt får ha en rutschkana i de kommunala lekparkerna), men anorektiska dockor med "märkeskläder"och silikonläppar får små flickor leka med...Tycker hela dockindustrin är hemsk, handlar om att ha sötaste dockan och samla på alla dyra tillbehör....Barbieindustrin har varit tveksam ända sedan 50-talet, men även nykomlingar som Bratz är inte mycket bättre...

Jag föddes 1986 och växte upp under slutet av 80-talet och in på 90-talet....men eftersom tiden faktiskt gick lite saktare då så växte man delvis upp i en 70-tals anda (He-man var fortfarande ansett som för våldsamt, Disney släppte fortfarande bara filmer högst var annat år, vanliga dödliga hade bara 3 tv kanaler, det var bara de rika kidsen som hade tv spel och det där med modem visste man inte ens var det var fören ganska sent i barndomen. Mobil och familjedator blev det inte fören mitten av tonåren). På den tiden var inte leksaker billigt, det var inte heller något som man fick förutom på födelsedagar, julafton eller då släktingar hälsade på, i alla fall i vår arbetarklassfamilj. Och eftersom leksaker var ganska dyrt så var både barnen och föräldrarna ganska selektiva med vad man önskade och vad man fick. Jag skulle vilja påstå att jag haft en ganska skyddad barndom, där man verkligen uppskattade det man fick och inte var lika påverkad av media, teknik, mode, reklam och ägodelar på samma sätt som dagens barn är...

Nu för tiden upplever jag att det bara sprutar ut leksaker, föräldrar köper en billig prinsessdocka för 20 kr på Dollar Store för att deras dotter skall sitta tyst och snällt i vagnen. Så jag tror varken föräldrarna eller barnen idag lär sig värdesätta och skänka en andra tanke åt leksakerna som hamnar i köpeskogen.

Gör vi inte oss själva en björntjänst genom att skämma bort våra barn, och dessutom att man köper action gubbar och prinsessdockor med konstiga utseendeideal? Kan inte barn få vara barn och få slippa prestationsångesten över klädesmärken, utseende, smink och ägodelar fram tills tonåren i alla fall?

Foto från TV4

Om inte vi som förmyndare och föräldrar till barn sätter regler och är en förebild så kommer istället försäljningsindustrin och median göra det. Det är du som vuxen person som måste ta besluten om vad som är rimligt och det är du som påverkar vad dina barn kommer värdesätta och få för självförtroende i framtiden. Det finns inga genvägar, föräldraskap innebär ansvar, både över det fysiska och psykiska hos barnet. Och VARFÖR sjunger jag denna ovanligt långa klagosång? Jo, för att dockan här bredvid som just nu snurrar runt på Facebook! Hur kan det vara möjligt att en sådan här docka alls är tillåten, och finns det verkligen föräldrar som köper dem till sina barn!? Ajja bajja!

Symbol för hurtighet

Haha! Har varit sjuk och inte riktigt vågat träna på 2½ vecka nu. Har någon form av riktigt seg förkylning som framförallt satt sig på lungorna och som ser till att jag inte får sova om nätterna så att det ger en följd bieffekter... Vi har även haft väldigt hektiska veckor på teatern då vi både jobbat dag, kväll, vardagar och helger eftersom vi haft två premiärer på raken. Men nu eftersom premiärerna är bortgjorda, och förkylningen inte är lika ond, så tänkte jag smygstarta med träningen igen. Så jag var inne på Inpuls nyuppdaterade hemsida, och insåg att jag inte bara är med på presentationsbilden för Core, utan även på Yogan och i hörnet på Pilatesen, haha. Nu är det ganska små bilder som tur är, men om nu någon skulle råka känna igen mig måste de tro att jag är en träningsnarkoman och linslus, haha.

Kan dock meddela att jag ganska motvilligt råkade hamna på bild på gym. När jag tränar vill jag som oftast bara vara i fred, ser träningen som en tid då man kan gå in i sig själv och reda ut både psykiska och fysiska hinderbanor... Självklart så är det trevligt med gruppträning i mina fina träningsväninnors sällskap!!! Men hittar ni mig i gymmet så hittar ni mig antagligen högkoncentrerad med ett par hörlurar med hög volym med arg musik i, och tar gärna samtal i bastun istället;) Nu har de mitt godkännande att använda bilderna på inpuls... Men det hade nog varit en annan femma om de fotat närbilder på gymmet då man svettas som mest och gör funny faces, haha.

Välj och vraka bland Impuls gruppträningar. Är trevliga grupptränare ochett överlag bra gym!

Premiär & recension!

de Evigt Ung:a och många av oss som jobbat med pjäsen!

I lördags hade vi premiär på Evigt ung, följd av en mycket rolig premiärfest!
Det har varit en rolig resa sedan första manusläsningen i början av augusti. Pjäsen har vuxit fram och utvecklats otroligt från vad den först var.
Det har varit en publiksuccé på både publikrep, genrep och på premiären, så vi får hoppas att det fortsätter!
Framförallt så har det varit så roligt att både jag och Gemila som jobbar på maskavdelningen har fått otroligt mycket beröm och mycket fokus i media...

Mask & Konstnärliga avdelningar glöms ofta bort både då det kommer till teater och film. Bortsett från själva skådespeleriet så är det  ibland det visuella det absolut viktigaste momenten i film/teatervärlden (tänk er sagan om ringen utan make up/kostym/scenografi/attribut), men ändå är det oftast vi som får minst resurser, får ta minst plats, får minst uppmärksamhet och har hastigaste tidsscheman..
Nu måste jag ändå säga att jag tycker att vår kära teater Norrbottensteatern (och många andra som jag jobbat med) är duktiga på att även lyfta fram oss och ge oss utrymme...Men ibland kommer det som ett stort frågetecken (från vissa arbetsgivare) att även mask och peruk måste få kosta och ta tid....Alla kan så klart inte stå i centrum och "slutprodukten" är det viktigaste...men det jag ville komma till är att det är kul att det var vår tur denna gång att få lite extra ros;)

Idag kör vi första föreställningen efter premiär, och jag tror och hoppas att det blir lika roligt på, framför och bakom scenen som det varit hittills! Nu kör vi hårt onsdag-lördag fram till 4 december, komsi, kom;)

En överlag mycket bra recention från Kuriren, där maskavdelningen verkligen får mycket fokus;)

Norbottensteaterns äldreboende 2051

Nu är det sista rycket innan premiär 1 oktober (nu på lördag)! Pjäsen heter Evigt ung och går upp på stora  scenen på Norrbottensteatern.Väldigt sammanfattat handlar Evigt ung om att teatern har år 2051 byggts om till ett äldreboende där de åldrade skådespelarna fortfarande lever och minns forna dagar med översikt av syster Linda.

Både regissör, scenograf och maskdesign har fått leka mycket med tanken "Hur kommer vår generation vara om 40 år?".

Tänk er själva hur våra barnbarn kommer skratta då man berättar att man hade 3 tungpiercingar och lyssnade på Twisted sister, åkte på festival och rejva, och hur många tanter som kommer ha svanktribaler och hur många som kommer göra ögonlaserbehandling istället för att ha glasögon*skratt*.

Utan att säga för mycket eller för lite så tror jag att detta är en pjäs som framförallt dem som varit unga under 1960-2000 kommer tycka om. Det är ca 25 låtar som genomförs och alla härstammar från 70-90 talets vagga....allt från Nirvana till Alphaville och Ebba Grön, en salig blandning med andra ord!

Bild lånad från Kuriren
Filip som ung, och Filip som gammal

Och självklart krävs det mycket mask för att få våra annars så fräscha och snygga skådespelare 40 år äldre, och det är det jag och Gemila jobbat med på maskavdelningen hela hösten, och kommer fortsätta med under varje föreställning fram till sista föreställningen 4 december!

Kom fler, kom alla och titta! Biljettkassorna på teatern står öppna. Och för dem som har tid nu redan i veckan har vi rep och genrep. Bland annat redan imorgon tisdag, onsdag och torsdag att man kan titta gratis på repetitionerna så långt salongsstolarna räcker, och på fredag då det är genrep kan man köpa biljetter för en billig penning!

Besök Norrbottensteaterns egna hemsida för mer information!

Kletat syntetblod!

Lotta med bäbismage, hönsmamma 
Gemila, moi, Emelie (team blood)

I morse ringde väckarklockan 04.45...Varför? jo vi på maskavdelningen fick ett litet jobb av räddningstjänsten tidigare i veckan, 45 elever skulle agera offer och skadade till räddningstjänstens egna katastrofövningar. Det är inga billiga övningar, utan helikoptrar, transporter, ambulanser, brankåre med flera är inblandade. Och nu ville de ha 4 maskörer på plats.

Så jag och Gemila som nu jobbar på maskavdelningen på teatern fick med oss Lotta och Emelie som vi jobbat med förut, ett riktigt drömteam! :)

Diverse lösa delar

Vi skrattade högljutt då vi fick deras skador och sår som vi skulle använda, allt var i en ganska grov silikonplast som lite liknade Buttericks material. Men allt skulle användas, slangar skulle monteras så det skulle kunna sprutas blod, och vi fick fria händer med att sminka in alla likbleka och kleta blod. Klockan 06 ställde vi upp våra sminkstationer i brandkårens spöklika källarlokaler och hann precis klart innan eleverna från Kalix och Finland infann sig på plats. Varje elev fick en skylt där det stod vilken skada de hade och hur deras fysiska och psykiska hälsa var, och vi sminkade därefter! Vi hade riktigt roligt och man ville nästan jobba mera då den sista var klar! Alla verkade nöjda, både räddningstjänst, vi och eleverna...så vi får hoppas att det inte var sista samarbetstillfället!

Ta det lugnt, ta det kallt, vi är proffs och vi fixar allt!

Står lite om tågolyckan som de gjorde dagen innan, idag var det promolycka. Bland annat var kronprinsessan där och stövlade omkring, och det uppmärksammas så klart, bland annat i Kuriren, NSD, och TV nyheterna...

Kortfilmgig med Blåfilm

Ännu en helg med jobb på agendan. Denna helg hjälpte jag Lars Persson och Blåfilm med deras nya kortfilm med arbetsnamnet "En god jul". På grund av att filmen inte kommer släppas på ett tag så kommer jag inte gå in på vad manuset handlar om, men jag kan i alla fall avslöjas att huvudrollen som "tvivelaktig tomtefar" spelas av Nils-Gustav Bergström. Tanken var att vi redan skulle filmat i våras/somras då jag hade mer tid, men nu då hela projektet sköts upp till hösten så krockade det ganska rejält med mitt 100% jobb på teatern, som både sprider sig över kvällar, dagar OCH helger. Så nu fick jag hjälpa till så mycket jag kunde istället, vilket resulterade i att jag bara hjälpte till att sätta en maskdesign på morgonen, och sedan hjälpte att sminka av på eftermiddagarna. På lokation fanns Blåfilm på plats, och Beatrice var sminkös på själva inspelningsplatsen. Känns så klart lite konstigt att lämna över arbetet till något annan, är van att själv vara på plats och överbevaka och se till så att allt funkar. Det kan vara lite känsligt ibland att lämna över, eftersom det ligger i ens egna intresse att "slutprodukten" blir bra om ens namn skall stå med... men enligt killarna på Blåfilm och Beatrice hade allt gått bra, och jag ser fram emot att se slutresultatet! (Uppdaterar så klart då det finns något att se eller visa från själva filmen!)

Nils-Gustav före & efter

September Sun

Idag var en sådan där fantastisk höstdag då solen tittade fram och speglade sig i de första gula och röda nyanserna i lövverken. Det är ledsamt att säga hej då till sommaren, jag har haft 3 veckor av sorgarbete och känner att jag egentligen skulle velat ha sommar och värme några månader till. Men nu när väl hösten är här och ett faktum så får jag hoppas på att det blir fler fina soliga höstdagar som det var idag i alla fall.

Först promenerade jag genom skogen för att titta på alla ny färger på vägen till teatern, och efter jobbet gick jag en 1,5 mil promenad i det friska soliga septembervädret. Det var otroligt skönt att bara fånga dagen, solen, ta in nya färger, & lukter och rensa lungor och huvud!

Hundkex eller moralkaka

... Hundstölder blir allt vanligare står det i tidningen, uppmaningar skallar ofta om försiktighet och uppsyn över sina husdjur genom Facebook och kedjebrev sprids om olika ligor som själ och säljer hudar på svarta marknaden. Jag säger så här, var rädd om era hundar, ha uppsikt och lämna dem  inte ensamma utanför butiker och löst utomhus, men hjälp även till att motverka svarta marknaden genom att inte köpa papperslösa oregistrerade hundar på internet, och anmäl om ni misstänker att sådana affärer äger rum! För när det kommer till svart marknad för alla sorters djur, så skulle det inte existera om det faktiskt inte lönade sig!!! Alla har ett ansvar att inte stödja dem som går under lagen då det både kommer till djurhållning, tjuvjakt och stöldgods.

Ni kanske minns när Paris Hilton för första gången sprang omkring i alla medier med en stackars uppklädd Chihuahua i handväskan så skulle helt plötsligt alla tonårstjejer världen över ha en, Luleå var inget undantag.... Jag hade två bekanta som jag blev osams med eftersom båda skaffade var sin liten hund från var sin blocketannons. Istället för att de betalade 10000-15000:- hos en kärleksfull kennel eller hemmiljö där hunden är registrerad, veterinärbesiktad, försäkrad ...Så tog de istället en papperslös valp i en papperslåda på en fotbollsplan utav en man som knappt pratade svenska för 5000-7000:-. Ena hade mask och den andra var nervös och darrade alltid som ett asplöv...men vad spelade det för roll, nu hade de juh varsin efterlängtade älskade husdjurassocierar!?

Jag menar så klart inte att peka finger, och jag vet att mina kamrater och att många personer har gott omdöme...Men jag kan tycka att i ilskan mot dem som stjäl djur, eller föder upp och importerar dem under odrägliga förhållanden så glömmer man ibland bort att lika mycket skuld borde riktas mot dem som ser alla tecknen, men köper djuren ändå.

Har man inte råd eller är beredd att betala en veterinärbesiktad, försäkrad eller registrerad hund från ett gott hem (oavsett renras eller blandras) så skall man helt enkelt inte ha hund! Det är min åsikt i alla fall!

Stolt Fruktluktare!

..."det här är ingen byamarknad" och liknande kommentarer som blandas med tysta anklagande blickar och suckningar kommer ibland flygande från passerande medkonsumerare  då jag står vid fruktdisken för att hitta fina frukter.... Men jag måste ändå få säga att jag är en stolt fruktluktare! Hur skall man annars veta om frukten är bra? Varför spendera riksdaler om man inte vet om man köper grisen i säcken? Hur kommer det sig att svenska konsumenter tycker att det är "pinsamt" att ställa krav på produkter som säljs? Överlag på svenska marknaden verkar det som att det råder en kvalitétabu och att man är "besvärlig" om man förväntar sig bra servis och prisvärda produkter.

Vem hjälper du om du inte klagar på den rosa kycklingen på restaurangtallriken eller den dåliga butikservisen? Du hjälper garanterat inte dig själv att få det du vill ha, samtidigt som du inte heller hjälper säljaren att inse att de måste höja sin standard! Har man varit utomlands och handlat bland säljare som ger allt och kan förlora allt om de gör sina kunder besvikna så är det som att få en käftsmäll då man går in på tex Luleås H&M där de tugummituggande parfymstinkande flickorna suckar och himlar med ögonen för att man stört dem i sitt privata sicksnack med sin kollega för att man vill ställa en fråga om någon av deras produkter.
Visst...man kanske inte skall jämföra, utomlands är det ofta familjeförteag som lever på drix och på att nöjda kunder handlar av just dom och är villiga att komma åter. Här i Sverige jobbar man för en kedja där man struntar i om tex H&M går i vinst eller inte, så länge man får ut sin lön varje månad. Men varför skall surkajjor få jobba, och dålig mat säljas, då det finns så många trevliga arbetslösa människor som är villiga att göra sitt bästa? Självklart är det ett i-lands problem om jag får mitt kaffe serverat av en glad eller otrevlig servitris...men varför rycker vi allt för ofta bara på axlarna och tycker att det är ok?

Men nu spinner jag iväg... det var juh frukt jag skulle prata om... Jag kommer förövrigt fortsätta vända och vrida på äpplena och bara vilja de finaste, lukta på persikorna för att se om de är mogna och söta, jag kommer föra vattenmelonen mot örat och trumma på den som en bongotrumma för att höra om den är redo att slukas helt utan att skämmas! Jag dömer inte de som bara skyfflar de 10 första äpplena i sin kasse, även om jag som matälskare kan tycka att det är lite själlöst....men ibland undrar jag om folk gör så för att de inte vet bättre, om det är bristen på ork, eller om det är så att vi har det för bra så att 10 smaklösa äpplen är ingen förlust om de bara sedan hamnar i komposten...eller om de bara har glömt sina 5 sinnen (lukt, hörsel, känsel, smak,syn) i detta i-lands konsumentsamhälle.

Nå väl kamrater, tills nästa gång, välj bara dom finaste frukterna!

Reklamgig för Pusher!

"Bakom kameran foto, make up in progress!"

Igår fredag gick jag från att dagtid sminka ålderssminkningar till föreställningen Evigt ung på Norrbottensteatern, till att under kvällmodelljobb själv bli sminkad till siren! Allt började väldigt sammanfattat med att Lisa Liljedahl (som är stolt ägare till salongen Killer Queen) frågade om jag ville vara en modell för en ny hårprodukt från Pusher, och jag sa "Javisst..." När idékonceptet kläcktes och det stod klart att jag inte bara skulle posa, utan att jag skulle posa halvnaken, med kroppsmink, i det iskalla nattsvarta septembervatten i Luleå älv i bläcksvarta höstmörkret tänkte jag mest "Äsh, va fan, allt för konsten"! 

Så igår hade jag först trevlig makeup stund då både jag själv, Lisa och Rickard Bristle sminkade in hela överkoppen med silvrig fetsmink. Lisa som har ett öga för design var en riktig fena på alla detaljer och det tunga löshåret som skulle smygas in i mitt redan väldigt långa hår. Väl på plats på Svartöstadstrand hade en brasa tänts som enda värmekälla, kunden Pusher var på plats, och den superduktiga fotografen hade åkt hela vägen från Umeå för att delta i vår nattfotosians. Skogen stod tyst och mörk runt om, månen tittade fram och det svarta vattnet var obeskrivligt kallt, men allt var också obeskrivligt vackert. När jag klev ut i älven behövde jag bara gå 4 steg ut så var redan stranden helt borta bakom mig i mörkret, det var bara jag och 1 meter synbart svart vatten. Jag fick gissa mig till vars fotografen stod på torra land, men ljuden av nöjda och upprymda röster gjorde så att jag tänkte att jag kanske inte gjorde helt fel medans jag posade och ansträngde mig för att se ut som att jag INTE förs ett dugg;) 

Några filtar och många minuter i en varm dusch senare mådde jag prima igen, och resten av kvällen spenderades i mjukisbyxor och med värmekudde. Det skall bli jättespännande att se vad det blev av alla bilder! Och självklart uppdaterar jag senare med bildbevis i och med att Pusher lanserar dem. Men här får ni en smygtitt från "bakom kameran", är inte 100% färdig, men är i alla fall ett smakprov på vad som komma skall! :)

Tv-reklambloggar

...Arbetsskadad som man är så spinner huvudet som ett hamsterhjul då dumburken lyser upp vardagsrummet. Varje reklamfilm granskas kritiskt, och alla filmer analyseras efter sina dramaturgisk kurvor, estetik och allmän kvalité. Visst är det bra ibland eftersom alla medier bör granskas kritiskt (speciellt reklam), men ibland önskar man att man bara kunde luta sig tillbaka i biostolen och ta in filmen och leva sig in i den som en vanlig dödlig, och slippa irritera sig över perukskarvar och dramaturgiuppbyggnad.

Som exempel var inte min tanke "Oh vad roligt tema på Elgigantens senaste Star Wars reklamkapanj", utan snarare "Helveeete vad dyra royalties Elgiganten måste ha pröjsat för den nya Star Wars reklamkanpanjen"!

Iza premiär bloggar

Jaha...då var det dags igen, jag skall göra ytligare ett försök att blogga! Några bloggar har redan gjorts, och lika många har lagts ner tidigare i min strävan efter att föröka vara lika duktiga bloggägare som alla andra... Men om jag så här i efterhand analyserar mig själv så är egentligen en blogg som handlar om att uppdatera vad jag gör, tycker, känner och hatar VARJE dag något som egentligen inte passar mig så bra. Denna blogg kommer därav bara uppdateras då jag har något roligt att berätta, något att säga eller har något att visa. Jag skall försöka ge er en liten inblick i min vardag, mina tankar och i mitt jobb (som maskör och attributmakare inom film, reklam och teater), blogga mode, design, konst, media, gnälla och prisa både det ena och det andra!

Hoppas ni gör många återbesök och att ni hjälper till att peppa så jag behåller bloggandet den här gången;)