lördag 29 oktober 2011

Höstmys!


Höstfärger
Det är många saker jag inte gillar med höst och kyla...som till exempelvis regn, kyla, blåst och mörkret om dagarna. ...men det jag gillar med hösten är färgerna, mörkret om natten och att man kan tända ljus och plocka in naturens konstverk*.
Så passa på nu att unna er en liten egen höstinstallation, om bara några få veckor är backen täckt av snö (i alla fall här i norr), och då blir det svårare att hitta naturens skatter!
Jag plockade in lite kastanjer, vackra löv och svenska äpplen. Denna vecka har dessutom Willys en pumpa-kampanj i och med Halloween, och där hittade jag jättefina prydnadspumpor!

torsdag 20 oktober 2011

Stolt packåsna

Min sambo skrattade åt mig när jag kom hem här om dagen efter att jag bara skulle ta en "kort promenad", men lite impulsivt bestämde mig för att istället promenera till coop och kom hem 1½ timme senare med ett gigantiskt paket istället... När jag hämtade paketet visade det sig var så pass stort så att jag antagligen skulle kunnat få plats i det. Men eftersom jag redan hade bestämt mig för att gå hem, så började jag knalla, så den "korta promenaden" blev en 7 km promenad istället. Jag måste ge till känna att jag tänker dagligen på att vi människor enbart använder 10% av vår hjärnkapacitet, och inte ens 30% av hela vår psykiska/fysiska kapacitet, och jag utmanar gärna det både psykiskt och fysiskt så fort och ofta jag kan i vardagen. Nåväl, till historian hör att att 2 olika cyklister, och 2 på mopeder stannade och vänligt erbjöd sig att skjutsa antingen både mig och paketet, eller bara paketet dit jag skulle. Storbjuden och envis som är är så tackade jag (vänligt) nej. Men man blir så klart lite varm i hjärtat av att se att det fortfarande finns gentlemens där ute! Så här nu i efterhand har kamrater som kört förbi sagt att de såg mig, alla med skratten i halsen har frågat hur det kommer sig att jag alls kommer på tanken att GÅ hem med ett så stort paket. Och visst, åh ena sidan kanske det är bra att kunna ta emot hjälp, eller bekvämt med buss och bil...men och andra sidan är det ganska kul att utmana sig själv, och att man inte skall vara rädd för att höja pulsen!
 
Dessutom...om vi skulle leva i ett "efter katastrofen" samhälle, eller om det skulle bli en zombieatack, vem skall då bära hem dina paket från ellos om du själv inte tar i? *asg* ;) ...och jag behövde hur som helst inte gå till gymmet den dagen!

onsdag 19 oktober 2011

TV4 klagosång

Ni som följer min blogg vet att jag tidigt i förrgår avreagerade mig mot den nya "skinny doll", drygt en halvtimme efter det ringde TV4 lokalnyheter och ville ha en intervju för att höra mer vad jag hade att säga, för dom hade som många andra blivit mycket chockade och upprörda av dockan!
Under gårdagen var det fantastiskt att se hur bilderna och debatten var igång på facebook och i tidningar och nyheter, och då var även jag hos TV4 och "klagade" som gick under kvällens lokalnyheter.

Tack vare detta och alla gemensamma krafter och röster är nu dockan indragen för granskning!
 Man kan alltid hoppas att produkten inte kommer tillbaka, och att liknande dockor får det svårare att komma in på marknaden framöver!



Relaterade debatter
*Aftonbladets intervju med butikchefen
*Västerbottennytt reagerar också
*Barnpsykologer pratar ut i svt


måndag 17 oktober 2011

Skinny doll

Bratz, samla alla väninnor, köp alla tillbehören, köp dem var sin garderob och köp o fyll den med alla nya bratzkläder!
Köp, köp, köp, köp, och låt dina barn se ut som bratz!!
Jag förstår inte hur vi i Sverige kan ha så lösa regler angående vad våra barn får (och inte får) leka med... Man får inte ha lekställningar som inte uppfyller EU-standard (vilket innebär att man knappt får ha en rutschkana i de kommunala lekparkerna), men anorektiska dockor med "märkeskläder"och silikonläppar får små flickor leka med...Tycker hela dockindustrin är hemsk, handlar om att ha sötaste dockan och samla på alla dyra tillbehör....Barbieindustrin har varit tveksam ända sedan 50-talet, men även nykomlingar som Bratz är inte mycket bättre...

Jag föddes 1986 och växte upp under slutet av 80-talet och in på 90-talet....men eftersom tiden faktiskt gick lite saktare då så växte man delvis upp i en 70-tals anda (He-man var fortfarande ansett som för våldsamt, Disney släppte fortfarande bara filmer högst var annat år, vanliga dödliga hade bara 3 tv kanaler, det var bara de rika kidsen som hade tv spel och det där med modem visste man inte ens var det var fören ganska sent i barndomen. Mobil och familjedator blev det inte fören mitten av tonåren). På den tiden var inte leksaker billigt, det var inte heller något som man fick förutom på födelsedagar, julafton eller då släktingar hälsade på, i alla fall i vår arbetarklassfamilj. Och eftersom leksaker var ganska dyrt så var både barnen och föräldrarna ganska selektiva med vad man önskade och vad man fick. Jag skulle vilja påstå att jag haft en ganska skyddad barndom, där man verkligen uppskattade det man fick och inte var lika påverkad av media, teknik, mode, reklam och ägodelar på samma sätt som dagens barn är...

Nu för tiden upplever jag att det bara sprutar ut leksaker, föräldrar köper en billig prinsessdocka för 20 kr på Dollar Store för att deras dotter skall sitta tyst och snällt i vagnen. Så jag tror varken föräldrarna eller barnen idag lär sig värdesätta och skänka en andra tanke åt leksakerna som hamnar i köpeskogen.
Gör vi inte oss själva en björntjänst genom att skämma bort våra barn, och dessutom att man köper action gubbar och prinsessdockor med konstiga utseendeideal? Kan inte barn få vara barn och få slippa prestationsångesten över klädesmärken, utseende, smink och ägodelar fram tills tonåren i alla fall?
Foto från TV4

Om inte vi som förmyndare och föräldrar till barn sätter regler och är en förebild så kommer istället försäljningsindustrin och median göra det. Det är du som vuxen person som måste ta besluten om vad som är rimligt och det är du som påverkar vad dina barn kommer värdesätta och få för självförtroende i framtiden. Det finns inga genvägar, föräldraskap innebär ansvar, både över det fysiska och psykiska hos barnet. Och VARFÖR sjunger jag denna ovanligt långa klagosång? Jo, för att dockan här bredvid som just nu snurrar runt på Facebook! Hur kan det vara möjligt att en sådan här docka alls är tillåten, och finns det verkligen föräldrar som köper dem till sina barn!? Ajja bajja!


onsdag 5 oktober 2011

Symbol för hurtighet

Haha! Har varit sjuk och inte riktigt vågat träna på 2½ vecka nu. Har någon form av riktigt seg förkylning som framförallt satt sig på lungorna och som ser till att jag inte får sova om nätterna så att det ger en följd bieffekter... Vi har även haft väldigt hektiska veckor på teatern då vi både jobbat dag, kväll, vardagar och helger eftersom vi haft två premiärer på raken. Men nu eftersom premiärerna är bortgjorda, och förkylningen inte är lika ond, så tänkte jag smygstarta med träningen igen. Så jag var inne på Inpuls nyuppdaterade hemsida, och insåg att jag inte bara är med på presentationsbilden för Core, utan även på Yogan och i hörnet på Pilatesen, haha. Nu är det ganska små bilder som tur är, men om nu någon skulle råka känna igen mig måste de tro att jag är en träningsnarkoman och linslus, haha.

Kan dock meddela att jag ganska motvilligt råkade hamna på bild på gym. När jag tränar vill jag som oftast bara vara i fred, ser träningen som en tid då man kan gå in i sig själv och reda ut både psykiska och fysiska hinderbanor... Självklart så är det trevligt med gruppträning i mina fina träningsväninnors sällskap!!! Men hittar ni mig i gymmet så hittar ni mig antagligen högkoncentrerad med ett par hörlurar med hög volym med arg musik i, och tar gärna samtal i bastun istället;) Nu har de mitt godkännande att använda bilderna på inpuls... Men det hade nog varit en annan femma om de fotat närbilder på gymmet då man svettas som mest och gör funny faces, haha.

Premiär & recension!

de Evigt Ung:a och många av oss som jobbat med pjäsen!
I lördags hade vi premiär på Evigt ung, följd av en mycket rolig premiärfest!
Det har varit en rolig resa sedan första manusläsningen i början av augusti. Pjäsen har vuxit fram och utvecklats otroligt från vad den först var.
Det har varit en publiksuccé på både publikrep, genrep och på premiären, så vi får hoppas att det fortsätter!
Framförallt så har det varit så roligt att både jag och Gemila som jobbar på maskavdelningen har fått otroligt mycket beröm och mycket fokus i media...

Mask & Konstnärliga avdelningar glöms ofta bort både då det kommer till teater och film. Bortsett från själva skådespeleriet så är det  ibland det visuella det absolut viktigaste momenten i film/teatervärlden (tänk er sagan om ringen utan make up/kostym/scenografi/attribut), men ändå är det oftast vi som får minst resurser, får ta minst plats, får minst uppmärksamhet och har hastigaste tidsscheman..
Nu måste jag ändå säga att jag tycker att vår kära teater Norrbottensteatern (och många andra som jag jobbat med) är duktiga på att även lyfta fram oss och ge oss utrymme...Men ibland kommer det som ett stort frågetecken (från vissa arbetsgivare) att även mask och peruk måste få kosta och ta tid....Alla kan så klart inte stå i centrum och "slutprodukten" är det viktigaste...men det jag ville komma till är att det är kul att det var vår tur denna gång att få lite extra ros;)

Idag kör vi första föreställningen efter premiär, och jag tror och hoppas att det blir lika roligt på, framför och bakom scenen som det varit hittills! Nu kör vi hårt onsdag-lördag fram till 4 december, komsi, kom;)


En överlag mycket bra recention från Kuriren, där maskavdelningen verkligen får mycket fokus;)